ACNE

Sitter här vid min fina dator och googlar runt och glider lite spontant in på en gammal tråd på Flashback där det diskuteras vad man tänker när man möter en person med acne. Själv tänker jag väl inte så mycket eftersom jag varit där, och kanske är lite där nu också. Om något så tycker jag kanske synd om personen i fråga, jag vet ju hur jobbigt det är både fysiskt och psykiskt. Men så är det en person som kommenterat såhär:
 
"När jag möter en person med acne blir jag väldigt äcklad och ser med automatik direkt ner på personen i fråga. Det är ingenting jag kan rå för utan jag börjar bara känna mig illa till mods.
Jag ser acne som en genetisk defekt, typ som en cp-skada eller något annan problem som ligger i våra gener.

Visst är det säkert tråkigt att ha acne men jag tycker fortfarande inte synd om personerna som har det utan jag blir bara äcklad och anser att de är lägre stående varelser än jag själv.

Ens perfekta hy speglar ens perfekta personlighet och perfekta liv.
Jag vill nästan dra det så långt att jag tycker att folk med acne borde isoleras tills dess att utslagen/bölderna försvunnit.

Ps. Ja jag är seriös. so what?"
 
Eh? För det första känns det ju helt sinnessjukt att jämföra finnar med en cp-skada. Och för det andra.. Äh, jag vet inte. Tänker ni såhär? Det var någon annan som sa att hans flickvän hade haft mycket acne men att det försvunnit, och att han hade gjort slut om det hade kommit tillbaka. Förstår inte. Hur?! Tänker ni såhär? Kan vara intressant att veta..





» Wiola

Jag tycker att det låter som att den där personen som skrev det där har allt annat än ett perfekt liv. Att ha acne är väldigt normalt. Men ja, sorgligt nog så tror jag att många tycker typ likadant. Har folk i min närhet som hela tiden ska kommentera det på både mig och andra.

2013-05-06 » 21:53:34

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback