THANKS ...
Having a rough day to say the least.. Började ok, åkte in till stan för att få mig en wax, glodde runt i lite butiker, åkte hem. Men nu är jag bara ledsen. Var med om en break up-liknande händelse för typ åtta månader sen (alltså inget mellan mig och Jonas), och det är fortfarande så jävla jobbigt. Har till och med gjort så att man inte behöver se uppdateringar om det/dom på Facebook. Och när folk frågar om vad som hände och varför så svarar jag spydigt, som att jag inte bryr mig. Men det gör jag ju självklart.. Asmycket. Och jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det heller. Har jobbat ihjäl mig för att hålla mig sysselsatt, och när jag inte jobbat har jag tränat, fast nu var det ju iofs ett tag sen. Men stunder som nu, när man bara sitter, då är det svårt.
Jag förstår att detta handlar om just det jag frågade om när du bjöd mej på födelsedagslunchen.
Kan inget göra tyvärr och att du förr eller senare kommer komma över det vet du, önskar dock jag hade något tips på vad som kan hjälpa fram tills den dagen då detta inte längre rör dej i ryggen.
Finns ALLTID här älskade syster, tveka inte på det.
Träffas mer än gärna när du har möjlighet och lyssnar på alla tankar, känslor o.s.v. eller finns även om du bara vill undvika att prata om det.
Älskar dej och tänker på dej. <3
Jag vet precis hur det känns. Alla uppbrott är lika jobbiga, oavsett om det är med en pojkvän eller kompisar tycker jag.
Hoppas det känns bättre snart!
Kloka ord från din syster, tycker jag - en dag är detta bara ett tråkigt minne. För nästan 20 år sedan "miste jag delvis" det finaste man någonsin kan ha - och kom faktiskt över det...till slut. Se till allt du kan och har, kanske kan du hitta nå´t nytt i samma "bransch"...?
Å glöm inte att du är finast & bäst!
Puss!
/P